Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

söndag 7 augusti 2011

Bemötandet av kvinnor i karriären


På förmiddagen idag sände P1 ett potpurri av inslag från Annika Lantzs serie ”Sist med det senaste” från i våras (http://sverigesradio.se). Ett inslag belyste hur Sverker Olofsson i programmet ”Rakt på” behandlade framgångsrika män och kvinnor olika i sitt sätt att ställa frågor till dem. Hans gäster för dagen var Anders Borg och Viveca Steen. Trots att båda är föräldrar fokuserade frågorna till Viveca Steen på hur hon lyckas kombinera föräldrarollen med karriären, medan frågorna till Anders Borg handlade om ekonomi, världspolitik och miljö.

Vid en disputation vid ett av Sveriges mest välkända lärosäten i våras utspelade sig följande när betygskommittén sammanträdde*. Som så ofta är fallet var respondenten (den som försvarar sin avhandling) en ung kvinna och handledaren en äldre man. Betygskommittén var enig om att både avhandling och försvar höll en mycket hög klass och ställde till handledaren frågan om respondenten avsåg att fortsätta med forskning. Svaret blev häpnadsväckande: ”Jag hade hoppats det, men hon har andra planer. Hon vill bilda familj.” Att det i 2010-talets Sverige skulle ses som oförenligt med en forskarkarriär och familjeliv för en kvinna är inget annat än en katastrof för allt vad jämställdhetsarbete heter och uttalande har vitt gående konsekvenser.


Handledaren representerar den grupp forskare med makt att bestämma vilka andra som ska få forska. De beredningsgrupper som avgör vilka som får forskningsanslag från våra statliga institutioner som Formas och Vetenskapsrådet är nämligen fulla av just äldre män. Ofta med medioker forskningsframgång för de riktigt skickliga forskarna tenderar att inte ha tid med dylika uppdrag och vara mer hängivna forskning än maktpositioner. De statliga myndigheterna är på pappret mycket måna om att det ska råda jämställdhet och är bekymrade över att utredning efter utredning visar att män gynnas när det gäller tilldelning av medel från desamma. För att ingen ska missgynnas har man som en åtgärd bestämt att alla ska redovisa eventuella avbrott från forskningen i sina CVn och där är föräldraledighet det vanligaste avbrottet. Vad händer då när personer som handledaren ovan får den informationen i sin hand? Jo, kvinnorna blir utdömda för att de inte rimligtvis kan kombinera en forskarkarriär med familjeliv, dvs deras forskningsplaner och meriter blir av underordnad betydelse. Det leder till en systematisk nedvärdering av kvinnornas förmåga, må vara omedveten, men ack så reell. Därför är yttranden som ”Det är ett bra projekt, men hon kommer inte att klara av att fullfölja det” en typisk kommentar i den återkoppling som ges vid avslag av ansökan om forskningsmedel

Det är inte en slump att andelen kvinnor i den akademiska forskningen faller direkt efter doktorandtiden för det är då kvinnorna börjar utgöra ett hot mot den rådande strukturen. Eftersom de oftast är bättre forskare än de män som sitter tryggt på sina fasta tjänster. Bland doktorander dominerar inom de flesta ämnesområden idag kvinnorna för att handledarna, de manliga likväl som minoriteten kvinnliga, har insett att de är bättre kvalificerade för jobbet. Inte blir kvinnorna sämre för att det börjar bilda familj, vilket oftast inträffar efter doktorandtiden, men en ursäkt behövs för utrensningen och då används familjeskälet för att ignorera kvinnornas kompetens. Gubbmaffians bluff måste synas av våra myndigheter och politiker så att vi får till en ändring. Den stora utmaningen ligger i att samma sneda maktfördelning råder inom alla sektorer och det krävs en heroisk insats för att komma till slutsatsen att det system som gynnat en själv till en maktposition inte är meritokratiskt. Vilken makthavare är redo att ta den staffettpinnen?


* Efter en disputation träffas handledaren till doktoranden, opponenten (den person som har huvudansvaret för utfrågningen av doktoranden vid disputationen) samt betygskommittén (de sakkunniga forskare som ska bedöma avhandlingen och försvaret av densamma) för en diskussion.