Jämställdhet inom Life Science

Enligt Life Science Sweden är Life Science branschen bra på jämställdhet på vd-positioner eftersom hela 19% av alla på vd position är kvinnor (Notis). Den analysen borde vara svårbegriplig för alla med grundläggande kunskap i matematik (1 är inte detsamma som 4). Framför allt om de också har kännedom om hur stor andelen kvinnor är bland de som disputerat inom livsvetenskaperna de senaste 20 åren. Diskussionen uppkommer i kölvattnet av att Tyskland beslutat att införa könskvotering till bolagsstyrelser. Fast det är inte frågan om att införa en könskvotering - det är frågan om att avskaffa den som nu är allmänt rådande: Den att mediokra män kvoteras in till förmån av excellenta kvinnor. Den argumentationen borde även företrädare för ökad representation av kvinnor i bolagsstyrelser anamma så att kvinnor inte avstår för att de inte vill bli inkvoterade trots att deras meriter visar att de är lämpade för jobbet (Debattartikel DN). Sådana betänkligheter har inte stoppat de män som idag sitter i våra styrelser och andra ledande samhällspositioner trots deras brist på kompetens. Det är hög tid att omdefiniera begreppet inkvotering samt att någon redogör för Jens Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv, varför det är så få kvinnor på maktpositioner i Sverige. Brist på kompetens är inte i närheten av sanningen (Debattartikel DN).

Ett anmärkningsvärt inlägg i debatten om kvotering till bolagsstyrelser kommer från Lars Oxelheim som menar inkvotering av kvinnor till styrelser bara är en demokratifråga då det varken finns belägg för att fler kvinnor i styrelsen skulle vara värdeskapande eller eller negativt (Debattartikel DN). Därmed menar han att lagstiftning i frågan bör undvikas. När blev det fel att sträva efter demokrati? Troligtvis i samband med att de överrepresenterade insåg vilka konsekvenser det skulle få för den egna gruppen.

När kommer jämställdheten sättas under luppen?

Tidskriften Fokus har i veckan publicerat en ingående granskning om integration som tydligt slår fast att invandrare klarar sig sämre än personer med generationers bakgrund i Sverige (Integrationsgranskning Fokus 2013). Nu väntar vi med spänning på att lika mycket energi läggs på en granskning mellan kvinnor och män. Vissa parametrar skulle kunna återanvändas som de är, t ex andel kvinnor och relativa ohälsotal.  För parametern relativ inkomst skulle det viktiga komplementet ”med likvärdig utbildning” behöva läggas till. Fast jämställdhet kanske är en aveny som inte är så trevlig att beträda för då måste mer självrannsakan till och frågan hur den egna lönebilden ser ut diskuteras.

Ett anspråkslöst förslag för att komma till rätta med lönegapet

I veckans nummer av Nature ägnas ett stort utrymme åt att den akademiska världen är långt ifrån jämställd till männens fördel. Knappast upplyftande läsning för unga kvinnor som funderar på en akademisk karriär, men desto mer nyttig dylik för män inom akademien som lever i förnekelse och behöver en ögonöppnare.

Något som framkommer av temanumret i Nature är att kvinnor inom akademin i så väl Europa som USA har mellan 25-40% lägre lön än sina manliga kollegor som ofta är de som står för lönesättningen (Artikel Nature). Det vill säga att skillnaden i löner inom akademin är ännu större än i resten av samhället (Artikel Aftonbladet, Artikel i DN). Knappast en nyhet, men idag rapporterar SvD att det förekommer ett stort lönegap mellan idrottande män och kvinnor (Artikel SvD).

På DN debatt uppmärksammas idag att jämställdheten inom IT-sektorn inte är bättre än inom akademin (Debattartikel DN).  Kanske för att hålla kvinnor borta från höglönesektorer?

En löneskillnad baserad på kön ska inte accepteras någonstans så kvinnor i alla länder förenas i ett:

"Jag vill ha minst lika mycket i lön som du/ni skulle ge en manlig sökande/kollega med likvärdiga meriter!" 

nästa gång du blir tillfrågad vilken lön du anser att du borde få. Om vi är tillräckligt många som säger så kommer vi att höras! Det vore också uppskattat om fackföreningsrepresentanter övar in detta mantra.

För mer läsning om hur kvinnor inom akademin i Sverige behandlas se gärna tidigare inlägg (Fördelning av resurser, Inkvotering av män, Män curlas och Förföljelse av kvinnnor).

Jämställdhetsarbetet behöver en skjuts

I DN debatt ger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni idag förslag på hur Sverige skulle kunna komma till rätta med den skeva könsfördelningen i bolagsstyrelser (Debattartikel). Det börjar bra, med en del argument som hämtade från denna blogg, men utmynnar i ett tre ganska harmlösa och okontroversiella förslag. För att Nyamko Sabuni av svårbegriplig anledning säger sig vara emot kvotering baserad på kön. Det hon inte inser är att hon genom sin ståndpunkt accepterar den avart av kvotering där kön går före kompetens. Exakt det som brukar vara den vanliga invändningen mot invkvotering av kvinnor från män som är rädda för att deras privilegier ska försvinna. De odlar därför myten att det inte skulle finnas tillräckligt med kvinnor som har efterfrågad kompetens. Som det ser ut idag sker en könsbaserad inkvotering av mindre kompetenta inhemska män till förmån av mer kompetenta kvinnor. Och invandrare.

Det finns i Sverige ett område där det ser värre ut med köns- och därmed maktfördelningen än i bolagsstyrelser. Det är på toppjobben inom den akademiska världen där andelen professorer av kvinnligt kön idag enbart uppgår till knappa 20%. Vad som tenderar hända inom den akademiska världen om du är kvinna och framför allt om du är en mycket kompetent kvinna har vi skrivit om tidigare (Skrota Jante , Inkvotering av män, Inför meritokrati!). Och det är tyvärr inte stöd och uppmuntran utan det omvända. Minst lika mycket som det här är en rättvisefråga handlar det om konkurrenskraft. Självklart ska inte kön avgöra din karriärmöjlighet, men i en allt mer globaliserad värld har inte Sverige som land, lika litet som ett bolag, råd att säga nej till sina talanger baserat på deras kromosomuppsättning.