Autonomi = grogrund för vänskapskorruption

Idag skriver fyra forskare att universiteten förlorat på autonomireformen som nu har tre år på nacken (Debattartikel DN). På enbart tre år visar forskning tydligt att demokratin på universitet och högskolor urholkats till förmån för ledningar som inte drar sig för att avskeda personer som är av avvikande åsikt. En fråga som berörs är effekten den ökade autonomin har på rekrytering, både när det gäller den vetenskapliga kvaliteten hos de forskare som rekryteras samt vilka personer som lockas till en organisation där prestige går före kunskap. De senare är inte de personer som har bäst förutsättningar att stå för stora forskningsgenombrott. Eller ens små. Forskningen tar ju tid från betydligt viktigare aktiviteter som att förhandla till sig egna förmåner och nära ett brett nätverk.

Att godtycket och ryggkliandet skulle öka om transparensen i rektryteringen skulle minska varnades det för redan för sex år sedan av Ylva Lööf och hennes artikel belyser att det var långt ifrån en öppen och rättvis rekryteringsprocess innan autonomireformen genomfördes (Debattartikel DN). Nu är det än mer frågan om vem som känner vem som avgör vilka som får forska i Sverige. Det får två för forskningen ödesdigra konsekvenser. För det första innebär det att mobiliteten minskar eftersom din chans att få en tjänst ökar ju bättre kontakter du har på ett lärosäte.* För det andra sorteras kvinnor bort eftersom det kan väljas relativt fritt bland de kandidater som söker en tjänst och män som bekant väljer män.

Att de kvinnor som trots alla hinder befinner sig i den högre akademiska världen hindras av universitetens ökade autonomi har vi skrivit om tidigare (Kvinnor kan men får inte). Likaså hur förödande brist på rörlighet är för forskningen (Dags att lägga fåfängan åt sidan).



*Det vanligaste sättet att få en statlig forskartjänst som lektor eller professor är att den egna institutionen skapar en. Anställningsprofilen skräddarsys för kandidaten i fråga och den utdragna process som följer är ett skådespel med given utgång.

Vi går i fel riktning

Idag uppmärksammar Gudrun Schyman (FI) och Per Bolund (MP) att inkomstklyftorna mellan kvinnor och män ökat i Sverige sedan alliansen kom till makten (Debattartikel). Här vill vi slå ett slag för vårt förslag för att komma till rätta med ojämställda löner och vill be alla chefer, fackliga representanter och kvinnor som själva förhandlar om sin lön att besöka vårt tidigare inlägg i frågan (Ett anspråkslöst förslag).

När lönefrågan är uppe till diskussion bör också de mutor som tilldelas forskare vid en del av våra universitet och högskolor för att de ska utföra sitt jobb sättas under luppen. Ett vanligt alibi för att arvodera utvalda medarbetare är att de tilldelats/tagit på sig ett uppdrag som anses tråkigt, t ex studierektorskap.  De belönas därmed med X tusen kronor extra per månad utöver framförhandlad lön, vilket varken tas hänsyn till vid den infrekventa lönekartläggningen eller vid löneförhandlingar. Oftast är de som belönas med ett extra arvode av manligt kön och på god fot med sin prefekt* som kan ta egna beslut i frågor som dessa utan att tillfråga institutionsstyrelsen. Så skillnaden i lön mellan kvinnor och män på likvärdiga positioner och med liknande meriter inom den akademiska världen är de fakto större än vad som visas på pappret.

En intressant konsekvens av arvoderade sidouppdrag är att de tar tid från de arbetsuppgifter personerna annars skulle göra, men personerna lyfter fortfarande full lön för desamma. Krav på att extrauppdragen ska utföras på icke-betald arbetstid lyser med sin frånvaro. Det gäller också för de mycket generösa styrelsearvoden företrädesvis manliga professorer får för sina uppdrag i diverse bolagsstyrelser. När det uppdagades att Wanja Lundby-Wedin hade många styrelseuppdrag utöver sitt ordförandeskap för LO stormade det rejält. För att kvinnor döms efter en annan måttstock än män. Vad sägs t ex om styrelseuppdragen hos före detta rektor på KI professor Hans Wigzell - (CV med styrelseuppdrag) som redan innan sin officiella pensionering hade många välavlönade sidouppdrag?

*Prefekt är benämningen på en chef vid en akademisk institution.