Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

fredag 16 maj 2014

De har lyssnat!

Äntligen ser det ut som om ett av våra större politiska partier har både lyssnat på och uppfattat vad vi försökt säga under flera år (Vallöfte). Det är inte ett decennium för tidigt. Nu väntar vi med spänning på vad de politiska motståndarna ska kontra med och ser fram emot att ses som jämlika medarbetare, om än till följd av ekonomiska styrmedel, istället för underordnade som ska vara tacksamma för de smulor som kastas i vår väg.

fredag 2 maj 2014

Den akademiska inaveln

Idag skriver två professorer, tillika män, om hur illa det är ställt med våra universitet och högskolor när det gäller ledarskap, kompetens och rekrytering (Debattartikel DN). Deras lösning på de två senare problemområdena är att inte låta universitet anställa sina egna produkter, dvs att tvinga forskare att byta lärosäte emellanåt. Litet falskt klingar det då en av debattörerna själv lade fram sin avhandling vid det universitet där han sedermera blev professor, men insikten i sig är viktig för vi måste våga släppa fram oliktänkarna och talangerna i detta tidevarv av likriktning och måttlighet.

Ett stort problem är att de med makt att förändra är de som gynnats av nuvarande system, vilket starkt begränsar chansen att systemförändring kommer att införas. Vi måste också hålla i minnet att hur en maktposition nås inom universitet och högskolor liknar den inom politiska partier i det avseendet att kontakter och uppbackning vida slår meriter och kompetens så från politiskt håll kan vi inte vänta oss krafttag.

Något som inte berörs i artikeln är hur dagens system påverkar kvinnors möjligheter att göra karriär inom den akademiska världen. Bland landets professorer är kvinnorna klart underrepresenterade och sett till den satsning som görs på interrekryteringar är det förhållandevis få kvinnor som lotsas fram den vägen så snedfördelningen på toppen kommer att vara beständig en lång tid framöver. Däremot är det inte ovanligt att vägen krattas för att få önskvärd man på attraktiv position (Curling), med den tragiska biverkningen att excellenta kvinnor väljs bort till förmån för mediokra män (Inkvotering).

Att forskningsfinansiärer gör "strategiska" satsningar är ytterligare ett problem som starkt bidrar till att det inte är meriter utan kontakter som avgöra vem som får forskningsmedel (Icke-granskande forskningsråd). Att överlåta till lärosätena att gallra ut vem som ens får ansöka om medel är helt förkastligt om målet är att stödja de bästa forskarna (Inavel genom sortering).

Inflytelserika forskare omger sig företrädesvis med passiva ja-sägare utan skarpa intellekt, som rättar sig i ledet för att säkra en anställning, beroende på fåfänga gällande den egna forskningens betydelse (Fåfänga). Vidare stärks egot av att få bestämma utan att bli emotsagd. Det här leder till stagnerade organisationer med lågt i tak, helt i strid med vad ett universitet bör vara. Visselblåsare göre sig icke besvär om karriären är dem kär.