Akademin är ojämställdhetens högborg och utan krav på att direktiv från regeringen efterlevs lär den bli samhällets sista utpost för systematiskt missgynnande av kvinnor. Vad ska vi t ex med rekryteringsmål för kvinnliga professorer när det inte får några konsekvenser att bryta mot dem frågar vi ansvarig minister och kommer samtidigt med en uppmaning till landets rektorer: Skäms!
För vore det inte på tiden att kvinnors kompetens tas på allvar och alla trakasserier som går ut på att få excellenta kvinnor att lämna akademin upphör? Problemet är att alla de som trakasserar sitter på makt. Inte för att de skulle kunna ha fått sin maktposition i konkurrens utan för att de blivit inkvoterade på grund av sitt kön (Mediokra manliga professorer).
Problemet med inkvotering bottnar i nepotism där tjänster tillsätts och medel fördelas efter godtyckliga kriterier. Nepotismen i akademin är svår att komma åt men vi har tagit fram ett manifest för hur det skulle kunna göras (Vetenskapskvinnans manifest). Av naturliga skäl en het politisk potatis då politiska partier inte är kända för att vara de demokratiska och rättvisa organisationer de vill ge sig ut att vara. Få vill genom att driva en fråga ifrågasätta sitt eget existensberättigande på en viss position.
Tills vi kommit till rätta med de olika villkoren inom akademin,som även gäller även invandrade män, kan vi hjälpas åt med att synliggöra alla de kompetenta kvinnor som kämpar i motvind genom att följa UNESCOSs uppmaning och se till att artiklar om dem finns i Wikipedia (#WIKI4WOMEN). Låt det ryka om tangentbordet!
Dagen till ära vill vi påminna om vårt förslag att
komma tillrätta med lönegapet (Ett anspråkslöst förslag). En löneskillnad baserad på kön ska inte accepteras någonstans så vi uppmanar kvinnor i alla länder förenas i ett:
"Jag vill ha minst lika mycket i lön som du/ni skulle ge en manlig sökande/kollega med likvärdiga meriter!"
nästa gång du blir tillfrågad vilken lön du anser att du borde få. Påpeka också att dina meriter måste bedömas enligt samma kriterier som den manlige kollegans. Om vi
är tillräckligt många som säger så kommer vi att höras! Och skam de
löneförhandlande fackföreningsrepresentanter som inte övar in detta
mantra.
För mer läsning om hur kvinnor inom akademin i Sverige behandlas se gärna tidigare inlägg (Fördelning av resurser, Män curlas, Visstidsanställningsträsket, Ursäktsbingo och Förföljelse av kvinnnor).
