Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

måndag 8 mars 2021

Jämställdheten inom akademin motverkas av pandemin

Pandemin har slagit hårt mot många områden, så också jämställdheten inom akademin. I många länder har både lärosäten och skolor varit stängda. Det senare har lett till att föräldrar till yngre barn har behövt se till att hemundervisningen fungerar och kvinnor har betydligt större utsträckning än män fått ta på sig den uppgiften. Till förmån för forskningstid. Framför allt drabbar det här mer juniora kvinnliga akademiker och framöver är ett möjligt bakslag att andelen professorer som också är kvinnor minskar istället för ökar.

Hur ser det då ut i Sverige där skolorna för de yngre barnen i princip inte har varit stängda? Vi förutser framtida problem också här. Det är fortfarande vanligt att kvinnor inom akademin undervisar och har kursledningsuppdrag i betydligt högre utsträckning än  sina manliga kollegor. Männen får istället mer forskningstid och det i sig blir en bidragande orsak till att får färre professorer som också är kvinnor. Under pandemin har ändringar i restriktioner inneburit kontinuerlig omplanering av undervisningen, vilket har både stressande och tidskrävande så att kvinnorna kunnat ägna sig än mindre åt forskning. Eftersom det är forskningsmeriter som slår högst för att bli professor riskerar det att leda också till att vi får en tillbakagång av andelen kvinnliga professorer också i Sverige. Då forskningsmeriter också är det sm premieras i löneutvecklingen drabbas kvinnorna här dubbelt (Sysslofördelning i akademin).

Nuvarande regering har i likhet med tidigare regeringar satt upp rektryteringsmål för andelen nya professorer (Uppdaterade rekryteringsmål). Problemet med dessa är att det inte är förenat med någon som helst konsekvens att inte uppfylla dessa mål. Det är tandlöst att sätta upp mål utan att samtidigt införa sanktioner när målen inte uppfylls. Det signalerar att regeringen inte är seriös i frågan. För att nå måluppfyllelse krävs ekonomiska incitament, dvs de lärosäten som inte sköter sig får lägre anslag.

Traditionsenligt vill vi dagen till ära påminna om vårt förslag att komma tillrätta med lönegapet mellan män och kvinnor (Ett anspråkslöst förslag). En löneskillnad orsakad av kön ska inte accepteras någonstans så vi uppmanar kvinnor i alla länder att förenas i mantrat:

"Jag vill ha lika stor lön som du/ni skulle ge en man med likvärdiga meriter!"

För kvinnor inom akademin behövs följande tillägg:

"Jag vill ha samma tidsfördelning mellan administration, forskning och undervisning bland mina arbetsuppgifter som en man på samma akademiska nivå!"