En nyligen publicerad artikel visar att om en vetenskaplig studie har en kvinna som första eller sista författare, har kvinnor både som första och sista författare eller helt saknar manliga författare så tar det längre tid från att den skickas in till granskning till att den blir publicerad än studier där män har motsvarande positioner i författarlistan (Ojämställd granskningstid). Om den totala produktionen är 50 publikationer spenderar kvinnornas studier 350-750 dagar längre i granskningsprocessen innan de publiceras än männens studier. Eftersom publikationer är avgörande för hur den akademiska karriären utvecklas, både när det gäller forskningsanslag och positioner, är detta inte trivialt utan allvarligt ur ett jämställdhetsperspektiv.
Skillnaden skulle givetvis kunna bero på att kvinnor är mer grundliga än män att bemöta de kommentarer granskarna har, men att granskarna skulle vara hårdare mot kvinnor och män är en mer trolig förklaring. Ett sätt att få svar på frågan om vad som orsakar olikabehandlingen och få den att upphöra är att
granskarnas identitet tillkännages efter att granskningsprocessen är
klar, vilket en del välrenommerade tidskrifter gör redan idag. Då skulle
grundliga analyser av en och samma granskare kunna göras och de som bemöter liknande tveksamheter i studier på ett ojämlikt sätt avslöjas. Med förhoppningen att det skulle få negativa konsekvenser för personerna i fråga.
Oavsett om kvinnor reviderar sina studier mer grundligt eller om deras studier bedöms hårdare än studier från män leder det till att studier med kvinnliga författare på huvudpositioner är mer gedigna än de med män. Trots detta belönas de med färre citeringar (Citeringar i fysik, Citeringar medicin), något som också är av vikt för den akademiska karriären.
Ovan kan ses i ljuset från en rapport Vetenskapsrådet, en statlig myndighet som årligen fördelar ca 8 miljarder kronor till forskning i Sverige. Utgångspunkten vid deras fördelning av forskningsmedel är att störst vikt ska läggas vid forskningsprojekts kvalitet och när det görs blir utfallet jämställt. När utfallet blir ojämställt beror det på att för stor hänsyn tagits till forskarnas samlade meriter (Rapport Vetenskapsrådet). Och män gynnas som beskrivs ovan fler citeringar och kortare ledtider för publikation...
Traditionsenligt vill vi dagen till ära påminna om vårt mantra om hur vi ska komma till rätt med lönegapet mellan män och kvinnor, som tyvärr är långt ifrån utraderat inom akademin. En löneskillnad som enbart kan förklaras av kön ska inte accepteras någonstans så vi uppmanar kvinnor i alla länder att förenas i mantrat:
"Jag kräver samma lön som en man med samma anställningsform och antal tjänsteår!"
För kvinnor i akademin behövs därutöver tillägget:
"Jag kräver samma tidsfördelning mellan administration, forskning och undervisning bland mina arbetsuppgifter som en man på samma akademiska nivå!"
