Följ bloggen via epost

Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

söndag 1 november 2015

Var är kvinnorna?

I torsdags belyste Åsa Beckman varför det år 2015 inte är acceptabelt att det enbart finns två kvinnor bland de totalt sexton nominerade till det prestigefyllda Stora journalistpriset - Solkning av det finaste journalistpriset. En ännu mer deprimerande läsning var tillkännagivandet av vilka forskare som år 2015 fått projektanslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse - Projektanslag KAW 2015. En kort summering av hur de 759 (!) miljonerna fördelats lyder:

2/25 anslagsmottagare kvinnor.
7.26% av medlen till projekt ledda av kvinnor.
Lägre snittbelopp till projekt ledda av kvinnor.

Det är möjligt att en starkt bidragande orsak är att lärosätena för dessa anslag själva får nominera vilka som får ansöka om anslag, en process som leder till att mycket få kvinnor nomineras. Det noterade stiftelsen själv i ett upprop till landets lärosäten i december 2014 (Kräftgång i jämställdhetsarbetet), dvs ett antal året efter att vi påtalade problemet med dylika nomineringssystem (Kvinnor kan men får inteÖppen konkurrens gynnar nytänkande).

Vi har flera gånger vänt oss till Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse med förslag på hur jämställdheten inom akademin kan förbättras. För de är en väldigt betydande finansiär av svensk forskning och därmed har de makt att förändra. Dessvärre verkar inte viljan finnas för något svar har vi aldrig fått, vilket förvånar litet dels då Stiftelsen själva identifierat ett problem och dels för att de borde vara intresserade av att upprätthålla Sveriges konkurrenskraft. Och det senare kräver att de bästa talangerna, oavsett kön eller härkomst, ges möjlighet att forska. För att nå dithän har vi tagit fram ett manifest där vi beskriver vad som krävs för att råda bot på den nepotism vid våra lärosäten som leder till likriktning, en ja-sägar-kultur och att kvinnor väljs bort - Vetenskapskvinnans manifest.

Med avstamp i utfallet ovan har vi vänt oss till flera av Sveriges största privata forskningsfinansiärer som verkar genom fonder för att få ta del av deras statistik när det gäller sammansättning av de grupper som avgöra vilka som ska få anslag, hur de ser till att grupperna har aktuell genuskompens för att i möjligaste mån motverka att kvinnors meriter nedvärderas, hur antalet sökande fördelade sig mellan män och kvinnor, hur antalet beviljade ansökningar fördelade sig mellan män och kvinnor samt hur stora medelanslagen för män och kvinnor var. Med andra ord hur de förvaltar de medel svenska folket bidrar med. För inte är det väl acceptabelt att svenska folkets generositet ska användas till att upprätthålla maktstrukturer som utestänger många av våra mest excellenta forskare bara för att de inte har manlig kön?

Vartefter svaren kommen in eller uteblir kommer de att redovisas på vår blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar