Följ bloggen via epost

Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

söndag 9 december 2012

Kvinnor kan men får inte


Idag skriver två forskare och tillika herrar att Sverige tappar som forskningsnation när det gäller toppforskning (Debattartikel).  KVA* har därför tagit initiativet till en jämförande studie mellan Sverige och några länder som anses bättre på att få fram/rekrytera forskare av högsta klass. De orsaker som pekas ut till Sveriges misslyckande är att svenska universitet har för hög andel extern finansiering, att karriärsystemet för unga forskare i Sverige är oklart och att rekryteringen av akademiska ledare är svag. Nedan följer kommentarer till de tre orsakerna ur ett könsperspektiv.

Vi har i Sverige, i likhet med många andra länder, ett system med inkvotering av mediokra män till förmån för excellenta kvinnor. Till ledande positioner i hela samhället och dit räknas även forskare med tonvikt på professorer och andra akademiska ledare. Ju mer makt som läggs i universitetens egna händer, desto mer medel kommer då att gå till männen eftersom de håller varandra om ryggen medvetet eller ej. En del externa finansiärer tillämpar principen att universiteten först ska sålla ut kandidater så att de inte ska behöva bedöma så många ansökningar. Det har visat sig förödande för forskare av kvinnligt kön och ger en försmak på vad en större andel resurser direkt till universiteten skulle generera. Låt oss belysa med två exempel. Det första är alla de satsningar på Excellenscentra som varit populära de senaste tio åren. Till stor del uteslöts kvinnorna från de grupperingar universiteten nominerade, vilket kombinerat med en anmärkningsvärd bedömningsprocess, resulterade i att enbart en bråkdel av enorma resurser kom forskare av kvinnligt kön till del (Hans excellens : om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer). Det andra exemplet är Wallenberg Scholars där universitet sållar kandidater, vilket bidragit till att bland de första tre omgångarnas mottagare har blygsamma 20% varit forskare av kvinnligt kön (Wallenbergs Scholars). Att låta universiteten själva besluta mer om sina resurser skulle inte främja Sveriges selektion av toppforskare då det inte finns någon anledning att misstänka att de inte skulle vara jämnt representerade mellan könen.


Att karriärsystemet för yngre forskare är i princip obefintligt instämmer vi i, men det fungerar trots allt bättre för unga män än för unga kvinnor. Fördel ges också om du är en jasägare som är beredd att fortsätta i samma forskningsmönster som de silverryggar som nu sitter på maktpositioner. Unga män ges i större utsträckning chansen att bli tronarvingar, men de kanske också är mindre integritetshävdande än sina kvinnliga kollegor? Med andra ord frodas konformismen vilket inte är en gynnsam miljö för att få fram toppforskare. Vad som tenderar hända om du är kvinna och framför allt om du är en mycket kompetent kvinna har vi skrivit om tidigare (Skrota Jante , Inkvotering av män, Inför meritokrati!). 

Något att verkligen beakta när det gäller att vaska fram toppforskare är den artikel om hur NIH* beviljar forskningsansökningar som publicerades i Nature i veckan (Artikel).  Det som konstaterades var forskare som står för forskning med stort genomslag, dvs toppforskare, i mycket liten omfattning får anslag från världens största forskningsfinansiär inom medicinsk forskning. Det man fann var att de forskare som var med och beslutade om vilka som får forskningsanslag i stor utsträckning själva fick anslag trots att de presterat som medelmåttor. Inte helt olikt hur det ser ut hos svenska forskningsfinansiärer; om du kliar min rygg så kliar jag din och låt framför allt inte oliktänkarna få en chans. Och de som kliar tenderar att vara män som beroende på att de inte nått sina positioner beroende på kompetens utan inkvotering är mycket rädda för kompetenta kvinnor som kan avslöja deras tillkortakommanden. Självklart bidrar strukturer som denna till att det blir svårt, kanske till och med näst intill omöjligt, för forskare som står för nytänkande och håller hög klass att ta sig fram. Framför allt om de också är kvinnor.

Vi vet sedan tidigare att det är svårare för forskare av kvinnligt kön att få anslag från statliga medel vilket Christine Wennerås och Agnes Wold visade i sin för VR* graverande studie (Nepotism and Sexism in peer-review). Liknande slutsatser kom vi fram till förra året då vi tittade på hur VR beviljat anslag inom ämnesrådet medicin (Resurstilldelning). Att det inte gäller enbart medicinsk fakultet utan att manliga inkvoterade mediokra forskare har en allmänt nedlåtande attityd mot sina kvinnliga kollegor visar en färsk studie genomförd av Anna Peixoito och Anna-Karin Wyndhamn (Jämställda Fakulteter?). Så en stor stöt, kanske den största, för att få fart på Sveriges akterseglade forskningsskuta borde sättas in på att se till att det verkligen är de bästa forskarna som får bedriva forskning i vårt land. Oavsett kön och etniskt ursprung. Viktiga steg i den riktningen tas genom att avpersonifiera ansökningar, ej ha inhemska granskare samt att inte längre tillåta riktade ansökningar som maskeras med det populära ordet ”strategiska”.



*KVA = kungliga vetenskapsakademien, NIH = National Institute of Health, VR = Vetenskapsrådet

3 kommentarer:

  1. De så kallade excellenssatsningarna var dåliga för att de riktade sig till gårdagens forskare, inte för att de särskilt missgynnade kvinnor.

    "Att karriärsystemet för yngre forskare är i princip obefintligt instämmer vi i, men det fungerar trots allt bättre för unga män än för unga kvinnor."---"Unga män ges i större utsträckning chansen att bli tronarvingar, men de kanske också är mindre integritetshävdade än sina kvinnliga kollegor."

    Har ni möjligen fakta som stödjer ovanstående påståenden eller är det bara löst tyckande?

    "Vi vet sedan tidigare att det är svårare för forskare av kvinnligt kön att få anslag från statliga medel"

    Enligt "Kvinnors och mäns framgång
    med projektansökningar inom medicin, VR 4(2009)" är det tvärtom lättare för kvinnliga sökande att få anslag. Enligt ”A Persistant Problem”, EMBO Reports, 11: 982 –987" visar könsavkodade ansökningar att kvinnliga sökanden normalt får högre poäng vid motsvarande meriter.

    SvaraRadera
  2. Med tanke på citatet "Vi har i Sverige, i likhet med många andra länder, ett system med inkvotering av mediokra män till förmån för excellenta kvinnor." hade jag hoppats på källor som utför en kvalitativ jämförelse, men jag finner endast kvantitativa.
    Har jag missat något eller nöjer ni er med antaganden som; "Att populationen är selekterad efter utbildningslängd i grundutbildningen innebär en viss kontroll av utbildningsmeriter, att individerna så att säga görs ”lika”"?
    Är forskare "lika" därför att de har en lika lång grundutbildning?
    Slutar normalfördelning att ha en effekt över ett visst antals års studier?
    Jag trodde att det var just selektionen genom högre studier som framhävde effekten av normalfördelningar.

    SvaraRadera
  3. Vi har inte gjort några av de antagande du påstår. Att angivelse av kön i ansökningar gör kvinnor mindre framgångsrika än om denna parameter hemlighålls talar sitt tydliga språk när det gäller kvaliteten hos de sökande. Det är inte bristande kvalitet hos forskare av kvinnligt kön som ligger bakom de kvantitativa jämförelserna.

    SvaraRadera