Följ bloggen via epost

Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

onsdag 17 februari 2016

Vad bryr väl sig rektorer och finansiärer om jämställdhet?

I slutet av sommaren skickade vi ut vårt manifest (Vetenskapskvinnans manifest) till alla rektorer vid Sveriges universitet med en uppmaning att ta till sig våra förslag. Responsen blev minst sagt sval - enbart tre svar inkom. Från rektorerna vid Lund och Uppsalas universitet, Torbjörn von Schantz och Eva Åkesson, som tackade och instämde att jämställdhet är viktiga frågor. Om något av våra förslag kommer att implementeras är ännu oklart. Från Göteborgs universitet kom en hälsning från prorektor Helena Lindholm att lärosätet driver ett pilotprojekt för jämställdhetsintegrering av verksamheten. Varför det skulle stå i motsättning till att implementera våra förslag är oklart. FRÅN ÖVRIGA  UNIVERSITETS REKTORER UTEBLEV SVAR! En slutsats av den klena responsen skulle kunna vara att jämställdhet inte direkt står högt upp på dagordningen och det är väl en erfarenhet många har.


Med förra årets utfall från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som  startgnista (Var är kvinnorna?) vände vi oss till några av Sveriges största privata forskningsfinansiärer med frågor om jämställdhet. 
Med önskemål om att ta del av statistik från de senaste tre årens ansökningsomgångar ställde vi följande frågor:
Hur mycket pengar har ni delat ut/kommer ni att dela ut? 

Hur var/är fördelningen mellan män och kvinnor i de grupper som bereder ansökningarna?

Hur säkerställer ni att grupperna har aktuell genuskompetens?

Hur utses ledamöterna i grupperna?

Hur var fördelningen mellan män och kvinnor bland dem som sökt anslag?

Hur var fördelningen mellan män och kvinnor bland dem som beviljats anslag?

Hur stora var anslagen i medelbelopp för de män respektive kvinnor som beviljats anslag?

Med den magra responsen från landets rektorer i färskt minne tänkte vi ändå att alls skulle svara då det borde ligga i finansiärernas intresse eftersom flertalet av dem är beroende av donationer från svenska folket för sin verksamhet. Och svenska folket med största sannolik helst ser att deras gåvor fördelas på ett sätt där meriter snarare än kön och kontakter avgör utfallet. Trots detta uteblev svar  helt från HJÄRT-LUNG FONDEN och trots löfte om att de skulle återkomma senare har inget svar inkommit från HJÄRNFONDEN. Likaså uteblev svar från TORSTEN SÖDERBERGS STIFTELSE och CARL TRYGGERS STIFTELSE som inte bedriver insamlingsarbete, men borde ha ett förvaltningsansvar från donatorerna att fördela medel till de bästa forskarna. Den senare är dessutom unik i att ha en styrelse som till 100% består av äldre män, vilket gör frågan om hur ledamöterna utses extra intressant. Förvånande uteblev svar också från STIFTELSEN RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND som förvaltar statliga donationer, dvs allas vår egendom. 


De enda två finansiärer som tog sig till att svara våra frågor var CANCERFONDEN som gjorde det till viss del och BARNCANCERFONDEN som gjorde det till fullo.


För Cancerfonden var fördelningen av ansökningar för projektanslag mellan män och kvinnor de senaste tre åren varit 277/183, 286/169 och 286/149 eller omräknat i procent 60/40, 63/37 respektive 66/34. Då antalet ansökningar från män varit mer eller mindre konstant har antalet ansökningar från kvinnor minskat. Kanske till följd av att de vet att inte får en könsneutral bedömning? Beviljningsgraden för män respektive kvinnor har nämligen varit fördelaktig för manliga sökande - andelen manliga kontra kvinnliga sökande som fått sina ansökningar beviljade har i procent varit  44/31, 36/31 samt 41/28. Eftersom vi vet att kvinnor missgynnas genom små subtila steg genom hela karriären är ett rimligt antagande att de kvinnor som finns kvar i systemet på en högre position rimligtvis i snitt är mer välförtjänta att vara där än sina manliga kollegier (Fördelning av resurserInkvotering av mediokra män). Det är då mycket anmärkningsvärt att det i år 2015s ansökningsomgång var hela 1.5X lägre sannolikhet att en kvinna än en man skulle få sin ansökan om projektanslag beviljad från Cancerfonden.


Så här uttalar sig Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd på Cancerfondens hemsida: "Vi har ett ansvar för att givarnas pengar används så klokt som möjligt. Därför väljer vi ut de projekt som vi bedömer kan ge goda och spännande resultat." Det är väldokumenterat att män tenderar att uppvärderas medan kvinnor nedvärderas i bedömningssammanhang. Om det verkar Cancerfonden veta föga, vilket kanske är anledningen till att de inte ville svara på frågan om genuskompetens. Det Nätverket Vetenskapskvinnan önskar är att Cancerfonden omprövar sina bedömningskriterier för att framöver utöva sitt ansvarstagande genom att ge medel till de bästa forskarna med de bästa projekten för det finns ingen anledning att konsekvent gynna männen på bekostnad av kvinnorna. Om det är vi övertygande om att många av Cancerfondens donatorer håller med.



För Barncancerfonden var fördelningen av ansökningar för projektanslag mellan män och kvinnor de senaste tre åren anmärkningsvärd jämn och förhöll sig i procent 49/51, 47/53 och 47/53.  Föredömligt följde bevillningsgraden fördelningen av ansökningar väl med siffrorna 51/49, 53/47 samt 50/50.  Att siffrorna är något lägre för kvinnorna kompenseras av att medelanslaget för de kvinnliga forskarna är  något högre än för de manliga. Kanske söker ovanligt många kvinnor anslag från Barncancerfonden för att de vet att bedömningen är könsneutral? Så här säger forskningssamordnare Anders Höglund: "Barncancerfondens forskningsnämnder har inget specifikt uppdrag att fördela anslagen jämt mellan könen. Deras uppgift är att bedöma vilka ansökningar som har störst potential och som troligast kommer att leda till förbättrad vård och eftervård, behandling och överlevnad." En tolkning av utfallet skulle kunna vara att potentialen att bedriva god forskning är lika stor hos kvinnor som hos män och det är knappast ett orimligt antagande. Vilket antagande gör Cancerfonden? För att inte tala om alla finansiärer som inte ens vågar redovisa sina data.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar