Följ bloggen via epost

Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

lördag 8 mars 2014

En dag per år är också kvotering

En dag om året är det fullt tillåtet att fokusera på att det inte är helt rättvis mellan kvinnor och män i vårt samhälle. För att sedan i princip glömma bort det årets övriga 364 dagar! Och vilka är det som fokuserar, jo kvinnorna själva. I likhet med att många arbetsplatser utser en kvinna till jämställdhetsombud. Signalen det sänder är att det här är kvinnornas problem och nu får ni se till att lösa det. Att skuldbelägga offren är en vanlig taktik i Sverige som i mycket lägre omfattning än vad vi vill tillstå är jämställt - se bara på fokuseringen på klädsel och tidigare beteende hos våldtäktsoffer. Eftersom ett strukturellt problem är att det som kvinnor säger inte tas på samma allvar som det som sägs av män kommer vi inte så mycket närmare ett jämställt samhälle med den strategin. Det borde vi ha lärt oss under de 36 år som gått sedan Internationella Kvinnodagen infördes officiellt. Men icke - dagen är fortfarande något som främst avhandlas av de drabbade som träffas för att dela med sig av sina skräckhistorier. Bristen på jämställdhet är ett samhällsproblem, inte ett kvinnoproblem, och forskning visar att de lyckligaste samhällena är de där det råder minst klyftor mellan olika grupper. Så vi efterlyser fler män som ställer sig upp och säger ifrån att nu får det vara nog.

I DN idag får symptomatiskt nog sex kvinnor uttala sig om vilka som är de viktigaste frågorna för jämställdheten. Hänvisade till kultursidorna. Lönerna är en av dem (Artikel DN). Att arbete för olika grupper värderas olika är en starkt bidragande orsak till att kvinnor tjänar mindre än män råder det ingen tvekan om, men löneskillnader mellan könen inom yrkesgrupper är tyvärr långt ifrån utrotat (Löneskillnader). Så vi upprepar vår uppmaning att kvinnor världen över vid alla löneförhandling ska framföra:

"Jag vill ha minst lika mycket i lön som du/ni skulle ge en manlig sökande/kollega med likvärdiga meriter!" 

varje gång de blir tillfrågade vilken lön de anser att de borde få. Om vi är tillräckligt många som säger så kommer vi att höras! Det vore också uppskattat om fackföreningsrepresentanter övar in detta mantra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar