Vi är en grupp forskare som har tröttnat på att personer med kromosomkombinationen XX inte bereds samma möjligheter att forska i Sverige som de som har kombinationen XY. Vi vill med vår blogg uppmärksamma den diskriminering och nedvärdering som sker av forskare som också är kvinnor i det jämställda Sverige. Målet är att få till en ändring så att kön inte längre avgör vem som får forska i Sverige. Vi jobbar som forskare på diverse nivåer vid olika lärosäten och fakulteter samt företag på spridda platser i Norden. Alla händelser som beskrivs i denna blogg har inträffat. Om du är journalist och intresserad av mer detaljer kring någon händelse är du välkommen att kontakta oss på vetenskapskvinnan@hotmail.com.

söndag 8 mars 2015

Kräftgång i jämställdhetsarbetet

Veckan runt Internationella Kvinnodagen diskuteras jämställdhet litet mer än vanligt och många politiker säger sig vara för jämställdhet. Det här provocerar en subpopulation företrädes vita och därmed priviligierade män (Researchgruppens kartläggning av näthatare), vilket kan utläsas från kommentartorsfält och Twitterflöde från vilken artikel på ämnet som helst. Att denna högljudda och hatande subpopulation än så länge har starkt begränsat inflytande i maktens korridorer är en viss tröst, men dessvärre är det synsätt den ger utlopp för mer allmänt spridd. Även om flertalet som delar dess åsikter håller en lägre profil och har ett mer politiskt korrekt ordval. Tidskriften Nature uppmärksammade nyligen en mycket nedslående studie där framför allt män, men även i viss utsträckning kvinnor, förnekar att diskriminering inom akademin skulle förekomma när de kommenterar rapporter som lägger fram tydliga bevis för att kvinnor diskrimineras inom akademin (Bevis för diskriminering ej tillräckligt för erkännande av densamma). Studien visar på att en skrämmande stor fraktion av individer avfärdar vetenskapliga till studier till förmån för sin egen rationalisering av de data som presenteras. Så det är inte fler studier som behövs och på den punkten kan vi i viss mån ge den hatande och högljudda populationen rätt - varför lägga mer pengar på genusvetare som reproducerar det vi redan känner till? Men vår lösning är att istället för förnekelse genom politiska beslut göra något åt problemet. För vi är mäkta trötta på att oupphörligen vara statistik i genusvetarnas och rapportskrivarnas studier och inte bli hjälpta i den utsatta och tuffa situation vi befinner oss i. Det är hög tid att skrida från utredningar och rapportskrivande till handling!

Idag publicerar regeringens särskilda utredare för jämställdhet att Sveriges självbild som ledande inom jämställdhetsarbete inte är helt med sanningen överensstämmande (Debattartikel DN). Fyra områden listas där mycket kvarstår för att Sverige ska kunna göra anspråk på att vara jämställt: maktpositioner, ekonomi, obetalt familjerelaterat arbete och våld mot kvinnor.

Att det är få kvinnor i Sveriges professorskår har vi belyst tidigare (Inkvotering av män). Och det görs inga seriösa försök att få till någon ändring varken från lärosätena själva eller från politiskt håll.  Och det gäller hela spektrat - män är t ex kraftigt underrepresenterade inom tjänstekategorin administratörer. I styrelser inom Life Science bolag är det inte bättre ställt (Jämställdhet Life Science). Men vilken trovärdighet har en regering vars finansminister, som är en kvinna, sett till att tillsätta en manlig kompis som inte en sökt en attraktiv styrelsepost till förmån för en av två mycket välmeriterade kvinnor som de fakto sökt den (Man favoriseras av minister)?

Givetvis av en annan dignitet än fysiskt våld, men den kontinuerliga förminskning av kvinnor på högre positioner är ett nedbrytande psykiskt våld kvinnor inom akademin behöver utstå. Och här går den statliga myndigheten Vetenskapsrådet i bräschen då de i upprepade rapporter från jämställdhetsobervatörer med tydlighet visar att inte ens de inte bedömer kvinnor och män efter samma måttstock (Rapport 1Rapport 2). Och då ska vi hålla i minnet att dessa rapporter belyser hur diskussionerna går när de vet att jämställdhetsobservatörer finns på plats! Statliga Stiftelsen för Strategisk Forskning är än värre (Skandaler inom SSF). När inte ens staten kan föregå med gott exempel är det svårt att begära att privata finansiärer ska vara bättre. Att stora jämställdhetsproblem kan bli följden när privata finansiärer får diktera villkoren har vi påpekat tidigare (Kvinnor kan men får inte). En belysande uppmaning som visar att det vi påpekat är korrekt kom inför årets nominering av kandidater som Wallenberg Academy Fellows:

"Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse har särskilt påpekat att lärosätena hittills nominerat oproportionerligt få kvinnliga forskare. Av inkomna nomineringar har endast 20% varit kvinnor, medan 30% av de Wallenberg Academy Fellows som utsetts hittills är kvinnor."

Inget annat än en demonstration av vad vår mansdominerade akademi är kapabel till när inga jämställdhetskrav ställs. Det motarbetas starkt att andelen professorer som är kvinnor ska bli högre än ca den femtedel vi idag har genom att ignorera att det finns gott om kompetenta kvinnor inom akademin och rationalisera varför det är så med diverse bortförklaringar!  Här finns en lösning vi hoppas att våra politiker kan ta till sig och som också kan praktiseras av statliga finansiärer (Investeringskrav). Vi har försökt att få till möten med såväl Utbildnings- som Jämställdhetsminister för att diskutera våra förslag, men ingen av dem har ens bemödat sig med att svara. Det klingar också falskt. Vad är det vår feministiska regering väntar på?

Dagen till ära och med anledning av punkten om de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor vill vi påminna om vårt förslag att komma tillrätta med lönegapet (Ett anspråkslöst förslag). En löneskillnad baserad på kön ska inte accepteras någonstans så vi uppmanar kvinnor i alla länder förenas i ett:

"Jag vill ha minst lika mycket i lön som du/ni skulle ge en manlig sökande/kollega med likvärdiga meriter!" 

nästa gång du blir tillfrågad vilken lön du anser att du borde få. Om vi är tillräckligt många som säger så kommer vi att höras! Och skam de löneförhandlande fackföreningsrepresentanter som inte övar in detta mantra.

För mer läsning om hur kvinnor inom akademin i Sverige behandlas se gärna tidigare inlägg (Fördelning av resurserMän curlasVisstidsanställningsträsketUrsäktsbingo och Förföljelse av kvinnnor).

2 kommentarer:

  1. Får jag komma med en enkel begäran?

    Kan Vetenskapskvinnan vara vänlig och skriva sina blogginlägg, krönikor eller vad det heter med svart text på VIT bakgrund!

    Så skulle kanske flera orka läsa ordmassorna.

    SvaraRadera
  2. Vi är glada att du hittat till vår blogg och tar en intern diskussion om layouten. Tillsvidare kan du och andra som eventuellt har problem med layouten skicka epost till oss så kan vi skicka önskat inlägg till er den vägen.

    SvaraRadera