Vi har länge hävdat att statliga tjänster, som omfattar lektorat och professurer på de flesta av vårt lands lärosäten, inte alltid tillsätts efter devisen "förtjänst och skicklighet" som lagen kräver utan att det alltför ofta är ett spel för galleriet (Akademiska tjänstetillsättningar). Likaså har vi basunerat att så länge våra makthavare inte visar respekt för lagen är det mycket svårt att få till en ändring. Vi ser därför ett litet ljus i tunneln efter det senaste årets avslöjanden av högst tvivelaktiga tjänstetillsättningar sanktionerat av politiker på såväl regional som riksnivå i båda de politiska blocken (Rekryteringar regeringskansliet). Avslöjande som kan leda till avgångskrav som i undantagsfall inte går att värja sig ifrån, om än fallen blir rätt mjuka. Det kan ju inte vara så lätt att kasta första stenen när man själv står med händerna i syltburken. Vi vill ändå tro att fler och fler makthavare hyser en viss rädsla att hamna vid skampålen och därmed ser till att sköta tjänstetillsälttningar bättre framöver.
Det är inte frågan om något annat än respektlöshet mot skattebetalarna när närstående och vänner belönas med toppjobb. För det är inte makthavarnas egna pengar att göra som de vill med utan pengar de har fått ett förtroendet att förvalta. Som en bieffekt blir toppjobben inte optimalt skötta då mer meriterande kandidater inte har en chans att få, eller ens söka dem, i öppen konkurrens. Detsamma gäller rekrytering inom akademin. Visst kan det vara så att den på förhand utsedda kandidaten för vilken en tjänst skräddarsys är en utmärkt forskare, men då borde personen rimligtvis klara av att erhålla en tjänst i konkurrens. När inte de bäst lämpade får tjänsterna drabbar den utbredda nepotismen Sveriges konkurrenskraft är det gäller såväl statsförvaltning, universitetsledning som forskning. Vi har tidigare presenterat en lösning på problemet (Vetenskapskvinnans manifest).
Inom akademin sker lagöverträdelse när det gäller tjänstetillsättningar i majoriteten av alla fall när män slussas in på tjänster de inte skulle erhålla öppen konkurrens och är därmed också en jämställdhetsfråga. För tjänsterna är ofta ett krav för att bli professor. 2024 uppgick andelen professorer som också är kvinnor enbart till 31%, vilket visserligen är en toppnotering men där den kompetens som innehas av kvinnor inte kommer till sin rätt (Mediokra män hämmar organisationer).
Traditionsenligt vill vi dagen till ära påminna om hur vi ska komma till rätt med lönegapet mellan män och kvinnor, som tyvärr är långt ifrån utraderat inom akademin (Ett anspråkslöst förslag). En löneskilnad som enbart kan förklaras av kön ska inte accepteras någonstans så vi uppmanar kvinnor i alla länder att förenas i mantrat:
"Jag kräver samma lön som en man med likvärdiga meriter!"
För kvinnor i akdemin behövs därutöver tillägget:
"Jag kräver samma tidsfördelning mellan administration, forskning och undervisning bland mina arbetsuppgfiger som en man på samma akademiska nivå!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar